2017 tog den svenska regeringen initiativ till en landsomfattande kampanj med målet att informera medborgarna om hur man bör agera i händelse av en allvarlig kris eller krig.
I den här artikeln studeras effekterna av informationskampanjen genom en unik panelstudie där identiskt lika enkäter skickades ut till ett urval medborgare strax före kampanjen och återigen två veckor efter kampanjen.
I studien visar vi att informationen nådde ut till en betydande majoritet av medborgarna, trots dagens individualiserade mediakonsumtion. Angående effekterna av kampanjen konstaterar vi i artikeln att nivåerna av ansvar för civil beredskap som tillskrivs olika aktörer ökade signifikant efter kampanjen, inkluderande det ansvar medborgarna tillskriver sig själva.
Däremot visar resultaten inte på någon signifikant effekt på tilliten till olika myndigheter och deras beredskap efter kampanjen, tilliten förblir på en mellannivå. Vidare ser vi inte heller några generella belägg för att kampanjen skulle ha lett till högre riskbedömningar eller större rädsla för olika hot, med undantag för rädsla för långvariga elavbrott och demokratidestabiliserande åtgärder.
I artikeln argumenterar vi för att kampanjen har visat att det är möjligt att nå ut till en stor del av befolkningen med viktig information och också, i begränsad omfattning, påverka attityder.
Mer information finns på Kungl. Krigsvetenskapsakademiens webbplats